Halloj!
Föga förvånande gick det sådär att samla sammankalla alla nödvändiga parter som krävs för att jag skulle kunna få över bilderna jag tog med Viktors kamera i söndags till min dator. Hm.
Jag håller tummarna för ikväll istället. Så länge kan ni roa er med en liten text om maten här i Sydafrika :)
En av de första tankarna som slog mig
när jag fick veta att jag skulle åka till Sydafrika, var att jag
äntligen skulle få prova riktig afrikansk mat. Jag tänkte
mig vegetariska rätter med en bred varietet av färska grönsaker
och baljväxter samt mängder av färsk frukt. Dock insåg jag rätt
snabbt att min bild inte riktigt stämde överens med verkligheten.
Sydafrikanerna verkar ha en förkärlek till samma typ av mat som jag
bäst kan likna vid en stereotyp amerikans semesterdiet på ett all
inclusive hotell. Mycket vitt bröd och socker med andra ord. Faktum
är är de är så pass förtjusta i socker att de faktiskt sötar
den mycket begränsade mängd grönsaker de äter. Vissa sockrar till
och med vattnet.
Den sockerstinna dieten har fått mig,
och många andra från utbytesgruppen, att dras till salta, eller
åtminstone neutralt smakande snacks. Själv försöker jag att få i
mig så mycket frukt och grönsaker som möjligt, och jag köper
äpplen och körsbärstomater att äta mellan måltiderna. Jag tror jag har lyckats sätta i mig upp mot 20 äpplen sen vi kom till Lady Grey...
För några dagar sedan tittade en
grupp elever som passerade förbi mycket skeptiskt på på tomaten
jag satt och åt. En tjej frågade nyfiket vad det var (antagligen i
tron om att det vara någon typ av exotiskt svenskt godis) och när
jag sa att det var en tomat såg hon förvirrad ut. En annan frågade
om hon fick smaka, bet lite försiktigt i kanten och fick hälften av
tomtjuicen på tröjan. Hon tittade först ilsket på tomaten och sen
oförstående på mig. Ingen hit alltså.
Ett lika utomjordiskt fenomen som att
äta körsbärstomater på skolgården, är vegetarianism, för att
inte nämna veganism. Kött är en självklar del av den
sydafrikanska kosten, precis som det i de flesta andra länder. Dock
kan kunskapen om vegetariska substitut till det proteinrika köttet
inte jämföras med den vi har i Sverige. Under de en och en halv
veckorna vi har varit här har vi levt på grönsaker och
kolhydrater, endast en gång har vi serverats bönor.
Den vegetariska kosten vi serveras till
lunch i skolan består av tillbehör från lärarbordet, oftast
ugnsrostade grönsaker i olika former samt ris. Till middag blir det
i de flesta fall en tortilla wrap med en grönsaksröra i sweet chili
sås eller vitlökssås. Alternativt serveras vi det köttätarna
serveras, köttet exkluderat, vilket har resulterat i vissa udda
kombinationer. Igår fick vi hamburgerbröd med gurka, tomat och
ketchup och för några dagar sen fick vi pommes frites med ananas.
De som äter kött serveras väldigt
bra mat till lunch, även om vissa mer alternativa
middagskombinationer drabbar alla. Ett exempel är kvällen hela
skolan serverades hamburgerbröd med pommes frites och ketchup, men
ingen korv.
De enda frukterna som serveras färska
är äpplen och ananas, annars bjuds det ofta på konserverad
fruktsallad till frukost. Utöver det serveras det alltid mjukt bröd
med margarin, marmelad och jordnötssmör som påläggsalternativ,
samt, varierande från dag till dag, olika former av gröt och
tillagade ägg.
Skolan lagt upp mattiderna så att
eleverna äter en ordentlig måltid till lunch samt ett lättare
kvällsmål, något vi svenskar är ovana vid. Det mest imponerande
är dock att Lady Greys elever orkar ta sig igenom 7 timmar av
intensiva teater- och dansrepetitioner med flaggan i topp, utan
pauser eller mellanmål. Jag försöker avgöra om det beror på en
kombination av vana och acceptans eller om de faktiskt har en så
orubblig disciplin.
Jag har även frågat eleverna lite om
hur deras bild av hur maten ser ut i Sydafrika, vad de äter hemma
och vad som är deras favoriträtter. Eleverna hävdar själva att de
som har den mörkaste hudfärgen får godast mat hemma, eftersom de
har den starkaste kulturella traditionen och arvet kopplat till mat.
De lagar många olika typer av starka köttgrytor och gruppen jag
pratade med brast ut i ett unisont ”ohhhh” i förtjusning över
en rätt de kallar bunny chow, köttgryta som serveras i en urgröpt
vit brödbulle.
Jag ser fram emot matutbudet i
Kapstaden, som enligt eleverna ska vara Sydafrikas motsvarighet till
New York. På söndag eftermiddag, efter Passion Play, kommer vi att
resa dit med buss från Lady Grey och hyra ett hus. Där kommer vi
att spendera vår sista vecka i här i Sydafrika. Köket kommer att
ge oss möjligheten att laga mat själva, något jag ser väldigt
mycket fram emot. Säkert är i alla fall att vi inte kommer att laga
något som innehåller sweet chili sås.
- Teresa