Tisdag 31/3-15, Dag 8: Mat

Halloj!

Föga förvånande gick det sådär att samla sammankalla alla nödvändiga parter som krävs för att jag skulle kunna få över bilderna jag tog med Viktors kamera i söndags till min dator. Hm.
Jag håller tummarna för ikväll istället. Så länge kan ni roa er med en liten text om maten här i Sydafrika :)

En av de första tankarna som slog mig när jag fick veta att jag skulle åka till Sydafrika, var att jag äntligen skulle få prova riktig afrikansk mat. Jag tänkte mig vegetariska rätter med en bred varietet av färska grönsaker och baljväxter samt mängder av färsk frukt. Dock insåg jag rätt snabbt att min bild inte riktigt stämde överens med verkligheten.

Sydafrikanerna verkar ha en förkärlek till samma typ av mat som jag bäst kan likna vid en stereotyp amerikans semesterdiet på ett all inclusive hotell. Mycket vitt bröd och socker med andra ord. Faktum är är de är så pass förtjusta i socker att de faktiskt sötar den mycket begränsade mängd grönsaker de äter. Vissa sockrar till och med vattnet.

Den sockerstinna dieten har fått mig, och många andra från utbytesgruppen, att dras till salta, eller åtminstone neutralt smakande snacks. Själv försöker jag att få i mig så mycket frukt och grönsaker som möjligt, och jag köper äpplen och körsbärstomater att äta mellan måltiderna. Jag tror jag har lyckats sätta i mig upp mot 20 äpplen sen vi kom till Lady Grey... 

För några dagar sedan tittade en grupp elever som passerade förbi mycket skeptiskt på på tomaten jag satt och åt. En tjej frågade nyfiket vad det var (antagligen i tron om att det vara någon typ av exotiskt svenskt godis) och när jag sa att det var en tomat såg hon förvirrad ut. En annan frågade om hon fick smaka, bet lite försiktigt i kanten och fick hälften av tomtjuicen på tröjan. Hon tittade först ilsket på tomaten och sen oförstående på mig. Ingen hit alltså.

Ett lika utomjordiskt fenomen som att äta körsbärstomater på skolgården, är vegetarianism, för att inte nämna veganism. Kött är en självklar del av den sydafrikanska kosten, precis som det i de flesta andra länder. Dock kan kunskapen om vegetariska substitut till det proteinrika köttet inte jämföras med den vi har i Sverige. Under de en och en halv veckorna vi har varit här har vi levt på grönsaker och kolhydrater, endast en gång har vi serverats bönor.

Den vegetariska kosten vi serveras till lunch i skolan består av tillbehör från lärarbordet, oftast ugnsrostade grönsaker i olika former samt ris. Till middag blir det i de flesta fall en tortilla wrap med en grönsaksröra i sweet chili sås eller vitlökssås. Alternativt serveras vi det köttätarna serveras, köttet exkluderat, vilket har resulterat i vissa udda kombinationer. Igår fick vi hamburgerbröd med gurka, tomat och ketchup och för några dagar sen fick vi pommes frites med ananas.

De som äter kött serveras väldigt bra mat till lunch, även om vissa mer alternativa middagskombinationer drabbar alla. Ett exempel är kvällen hela skolan serverades hamburgerbröd med pommes frites och ketchup, men ingen korv.

De enda frukterna som serveras färska är äpplen och ananas, annars bjuds det ofta på konserverad fruktsallad till frukost. Utöver det serveras det alltid mjukt bröd med margarin, marmelad och jordnötssmör som påläggsalternativ, samt, varierande från dag till dag, olika former av gröt och tillagade ägg.

Skolan lagt upp mattiderna så att eleverna äter en ordentlig måltid till lunch samt ett lättare kvällsmål, något vi svenskar är ovana vid. Det mest imponerande är dock att Lady Greys elever orkar ta sig igenom 7 timmar av intensiva teater- och dansrepetitioner med flaggan i topp, utan pauser eller mellanmål. Jag försöker avgöra om det beror på en kombination av vana och acceptans eller om de faktiskt har en så orubblig disciplin.

Jag har även frågat eleverna lite om hur deras bild av hur maten ser ut i Sydafrika, vad de äter hemma och vad som är deras favoriträtter. Eleverna hävdar själva att de som har den mörkaste hudfärgen får godast mat hemma, eftersom de har den starkaste kulturella traditionen och arvet kopplat till mat. De lagar många olika typer av starka köttgrytor och gruppen jag pratade med brast ut i ett unisont ”ohhhh” i förtjusning över en rätt de kallar bunny chow, köttgryta som serveras i en urgröpt vit brödbulle.

Jag ser fram emot matutbudet i Kapstaden, som enligt eleverna ska vara Sydafrikas motsvarighet till New York. På söndag eftermiddag, efter Passion Play, kommer vi att resa dit med buss från Lady Grey och hyra ett hus. Där kommer vi att spendera vår sista vecka i här i Sydafrika. Köket kommer att ge oss möjligheten att laga mat själva, något jag ser väldigt mycket fram emot. Säkert är i alla fall att vi inte kommer att laga något som innehåller sweet chili sås.

                                     

                                                             - Teresa

Måndag 30/3-15, Dag 7

Hej!

Gårdagen var vår första lediga dag sedan ankomsten till Sydafrika. Vi inledde dagen med sovmorgon till klockan 07.30, ett skönt avbrott från den vanliga väckarklockan som ringer i korridorerna klockan 05.20. 

Förmiddagen spenderade vi på olika håll. Själv njöt jag av den strålande solen :)

Efter lunchen samlades vi i matsalen inför eftermiddagens aktivitet; vandring i bergen.

Lady Grey på vägen upp

Först av alla uppe vid trädet!

Lady Grey från ovan

Utsikten från andra sidan berget. Helt otrolig...

Vi vandrade ner för berget på andra sidan och fortsatte sen mot ett vattenfall några kilometer bort. 

Glada gänget som höll sig längst fram och sprang ner för de brantaste backarna... Fortfarande vid liv ;)

Någonstans här dog min kamera oturligt nog, men som tur är har jag bra vänner som erbjöd att låna ut sina :) Jag fotograferade med Viktors kamera och en fortsättning på det här inlägget kan väntas inom en snar framtid. Dock förutsätter det att jag får tag på Viktor, hans kamera och Katarinas kamerasladd på samma gång, men jag hoppas att det kan synkroniseras ikväll.

Hoppas att alla har en fin måndag!

- Teresa

Några tankar...

Att få möjligheten att göra ett utbytesarbete med elever från Sydafrika känns helt fantastiskt, för att inte säga snudd på overkligt. Faktumet att vi ha rest över halva jordklotet börjar sjunka in på riktigt nu och när jag tittar mot de magiska dimmiga bergen fylls jag av en glädje som knappt kan beskrivas med ord.

Eleverna på Lady Grey Arts Academy är alla oerhört begåvade och passionen lyser verkligen igenom allt de gör, vare sig det är konst, dans, musik eller drama. Det är en enorm inspirationskälla att se hur ambitiösa alla är och hur hårt de jobbar för att uppfylla sina drömmar och bli framgångsrika artister.


Det som har berört mig djupast under de första dagarna här i Lady Grey är dock samtalen med eleverna om våra olika kulturer. Det är enormt intressant att få en bild av Sydafrika som inte återges av den vita medelklassen utan en ung, färgad kille i min egen ålder. Det han har berättat kan inte representera någon slags rådande livsstil eller samhällsideal i Sydafrika, men det här är hans verklighet och den har berört mig djupt.


Ofrånkomligt att undgå som en utbytesstudent från Sverige är att man direkt möts av en självklar och oforcerad artighet hos alla jämnåriga. Eleverna är enormt måna om att vi ska känna oss varmt välkomna och omhändertagna.
Artigheten är dock något som genomsyrar hela den sydafrikanska kulturen. Att yngre direkt ska hälsa artigt och erbjuda hjälp till vuxna och äldre är A och O i deras uppfostran. Om eleverna inte tilltalar sina lärare med sir, mr eller ma ´am riskerar de att bli avstänga från skolan och lärarna har i sin tur rätt att tilltala och behandla elever på ett sätt som aldrig skulle accepteras i Sverige.

Samma hierarki gäller inom hemmet. Föräldrarna har rätt att vara väldigt hårdhänta mot sina barn, något som sticker i ögonen om man har uppfostrats i ett land där barnaga både är olagligt och socialt oacceptabelt. Mannen i familjen är hushållets överhuvud och hans ord är slutgiltiga. Bortgifte förekommer sällan, men vid giftermål klipps den blivande brudens band till hennes biologiska familj och hon får, utöver makens efternamn, ibland även ett nytt tilltalsnamn. Även om makan senare kan träffa sin familj hur mycket hon vill, tillhör hon efter giftermålet sin makes familj och är bunden att fira stora högtider med dem. Makens familj betalar i gengäld en hemgift på upp mot 150 000 rand, motsvarande ca 116 000 svenska kr, för det nya tillskottet i familjen. Bröllopet firas sen i flera dagar, först på det sätt som vi i Europa är vana vid och sen på ett traditionellt Sydafrikanskt vis.


Viktigt att veta är att religionen är central och har ett enormt inflytande i samhället. I Sydafrika bekänner sig fyra av fem invånare till kristen tro och många har konservativa värderingar. Trots att giftermål mellan homosexuella är lagligt finns det många radikala motståndare som inte tvekar att ta till våld om någon öppet kommer ut som homosexuell.
Religionen är dock även något som binder samman de många folkslagen som lever tillsammans i landet. Sedan århundraden tillbaka har folk med olika etniciteter genom krig och affärsresor bosatt sig i landet och tagit med sina egna språk och traditioner. Trots att apartheid officiellt avskaffades 1994 finns det påtagliga spår kvar. Många kan leva bredvid varandra utan några större svårigheter, men rasism och enorma klassklyftor ständigt närvarande i samhället än idag. Folk med ljus hy prioriteras i de flesta sammanhang ses som finare än de som benämns som ”black”, ”brown” eller ”coloured”. En del områden är helt dominerade av vissa sociala grupper och är omöjliga för människor från andra sociala grupper att över huvud taget vistas i.


Samtidigt är det väldigt viktigt att komma ihåg att alla som lever i Sydafrika och identifierar sig som en sydafrikan också är det, oavsett hudfärg eller accent.
Ättlingar till boerna, holländare som kolonialiserade Sydafrika under 1600-talet, har ljus hy, många har ljust hår och talar engelska med en accent som lätt förväxlas med den brittiska. Deras förfäder låg dock i krig med britterna och vissa kan ta det som en grav förolämpning om man kallar dem för engelsmän, även om det bara är en gissning som, för en turist, inte känns helt osannolik.


Dock är det intressant att se hur annorlunda samhället ser ut när ett lands invånare har så pass många olika etniska bakgrunder som lever bredvid varandra. Exempelvis uppfattas det inte som provocerande att kategorisera folk efter hudfärg. I ansökningsblanketterna till Johannesburgs universitet ombeds den ansökande att fylla i vilken hudfärg hen har, utan att det ses som något konstigt. Det är helt enkelt som ett medel som myndigheterna använder sig av för att se hur många av en viss grupp som söker sig till vilket universitet eller vilken linje.
Personligen har jag svårt att förstå att detta är något socialt accepterat, men jag utgår från att det beror just bredden av olikheter i utseenden och hudfärger. Sverige har, trots att det självklart finns invånare med olika hudfärger, ändå en så pass utseendemässigt homogen befolkning att det direkt skulle bli utpekande om staten skulle börja föra sådan statistisk.


Att få lära mig om den här delen av den Sydafrikanska kulturen har hjälpt mig att öppna ögonen inför hur världen kan se ut utanför Europa. Jag tror att vi, unga människor som lever på olika sidor av jordklotet, kan få ut enormt mycket av att prata och diskutera allt som rör skillnader, positiva och negativa, i våra samhällen och kulturer. Vi kan lära enormt mycket av varandra eftersom alla samhällen har både styrkor och brister, och det är upp till oss att, om några år, vårda det vi vill värna om och ändra nuvarande brister till det bättre. Att redan i ung ålder förstå att världen inte bara är lilla Sverige eller lilla Sydafrika tror jag är enormt viktigt för att vi ska kunna skapa oss nyanserade världsbilder och jobba för att världen ska bli en bättre plats, för alla.


Den här resan har även fått mig att öppna ögonen och se hur otroligt lyckligt lottad jag själv är, och jag har insett hur mycket i mitt liv och min vardag som jag tar för givet. Bara att få gå i skolan oavsett om mina föräldrar har pengar eller inte, att ha rätt att ifrågasätt mina föräldrar i en argumentation eller att ha en pojkvän utan att behöva dölja det för min föräldrar, är alla saker jag ser som självklara, men som är helt främmande för mina jämnåriga i Sydafrika.

Men det som ändå har berört mig starkast är att vi, trots olikheterna i samhällena vi lever i, ändå så oerhört lika. Vi känner alla samma känslor; glädje, ilska, kärlek och sorg. Vi lyssnar på samma typ av musik och har liknande intressen. Trots att vi knappt har känt varandra i en vecka bryr vi oss om varandra, vi tröstar varandra när vi är ledsna, peppar varandra när vi är trötta och skrattar tillsammans resten av tiden.

De nya perspektiven jag har fått genom utbytesarbetet med Sydafrika värderar jag enormt högt.

Tre herdepojkar jag fotograferade uppe i bergen i fredags.

- Teresa

Lördag 28/3-15, Dag 5

Hej!

Eftersom vi har mycket begränsad tillgång till internet och bilderna som jag lägger ut på bloggen tar väldigt lång tid att ladda upp, publiceras många inlägg först flera timmar efter att jag har skrivit dem. Ibland kan det ta upp till en hel dag innan inlägget är uppe på bloggen, och sådant var fallet igår. Vi spenderade för en gångs skull inte alls eftermiddagen i konstbyggnaden, utan Emma, Nellie, Susanne och jag var nämligen ute på ett helt oförglömligt äventyr! 

Vi besökte en farm på andra sidan bergen tillsammans med en storbonde, där Emma har fått äran att välja ut vilken åsna som ska vara med i Passion Play. Vi fick stå bak på det öppna flaket på en pick up truck och uppleva Sydafrikas fantastiska landskap med vinden vinandes i håret. Verkligen ett minne för livet!

Vår resekompis Archie :)

Trots att bilen åkte så snabbt att vi fick tårar i ögonen kunde jag inte låta bli att stå med kameran i högsta hugg...

Lilla, lilla Lady Grey på avstånd nere i dalen

Farmen

Emma och hennes nya kompis

Några killar hoppade på och fick skjuts

En glad Nellie :)

Efter att Emma hade valt ut åsnan de två hade bekantat sig lite, åkte vi vidare till en av bondens gårdar och fikade. Han är storbonde och har ärvt yrket efter sin far. Själv jobbar han inte ute på fälten, utan sköter mest det tekniska och pappersarbetet.

Vi fick band annat smaka på beef jerky, ett slags torkat kött som är väldigt vanligt i Sydafrika.

På vägen hem åkte vi på motorvägen, vi låg ner bak på flaket och jag somnade till bilens rofyllda gungande med bilden av den klarblå himlen på näthinnan.

Väl tillbaka i Lady Grey bjöds vi hem på lunch hos storbonden och umgicks med hans tre söner. Vi satt och pratade med den äldste sonen i några timmar, bland annat om Sydafrikas kultur. Det är mycket intressant att få ta del av olika människors bild av landet de lever i. I Sydafrika skiljer sociala klyftor folket åt på ett sätt som inte förekommer i Sverige och mycket är kopplat till vilken hudfärg man har. Ett inlägg på det temat kommer snart!

Utöver en god lunch-middag bjöds vi även på helt fantastiskt kaffe som gjorde pricken över i-et på en helt fantastisk dag :)

      Under vägen tillbaka till elevhemmet hann vi se solen gå ner över bergen, fantastiskt vackert!

                                                                    -Teresa

Fredag 27/3-15, Dag 4

Halloj! 

Idag har en tredjedel av vår vistelse här i Sydafrika passerat. Det känns helt otroligt. Tiden går så snabbt! 

Gårdagens väder var så pass instabilt att det hann gå från aggressivt åskväder och regn, till full sol och klarblå himmel inom loppet av någon timma. Mycket förvirrande när man ska välja kläder på morgonen. Temperaturen är dock mycket behaglig och vi roar oss med att titta på väderprognoser för Stockholm :)

Dagens väder har varit fantastiskt!

Idag har varit den sista dagen i skolan för Lady Grey Art´s Academys elever som inte kommer att medverka i Passion Play. För dem andra väntas en tuff vecka av stenhårda repetitioner. 

För oss bild&formgivare/formare ser uppgifterna olika ut. Nellie jobbar med designen till tavlan som ska målas på skolans innergård och Susanne jobbar stenhårt med sina plaggskisser som ska visas på utställningen som kommer att pågå under Passion Play helgen. Imorgon kommer jag själv att hjälpa till med att fotografera  elever i olika scener inför utställningen. Förhoppningsvis kan jag redovisa lite resultat av våra arbeten på bloggen i imorgon.

Våra eftermiddagar spenderar vi dock oavsett vad vi gör tillsammans i skolans Art Club, ett gammalt före detta lagerhus som nu utgör ett klassrum för eleverna som jobbar med visuell konst. Den industriella känslan blir en perfekt kontrast till de färgglada elevarbetena som pryder både väggar, golv och tak.

Art Club utifrån

Elevarbeten

Rekvisita till Passion Play

Äpplen till Edens Lustgård in the making

Vår duktiga bild&form kompis Emma som går i åttan på Kulturama :) Hon hjälper konstläraren Sakhile att göra rekvisita. 

Gänget :)

Nellie!

Utöver våra enskilda uppgifter kommer vi även som tidigare nämnt att medverka i scenen babels torn tillsammans med resten av utbytesgruppen från Sverige. Själva tornet är nu färdigt och vi kommer även att repetera vår scen under morgondagen.

Under morgondagen väntas vidare repetitioner och på söndag har vi ledigt hela dagen :)

- Teresa   

Sydafrika gänget säger hello!

Tisdag 24/3-15, Dag 2

Hej!

Nu befinner vi oss äntligen i Sydafrika,  på Lady Grey Arts Academy i den lilla byn Lady Grey.
Vi flög från Arlanda kvällen den 21a och kom till skolan kvällen den 22a. Gårdagen spenderade vi med att försöka acklimatisera oss. Väckarklockan ringde klockan 05.30 på morgonen då eleverna på hostellet vi bor på går upp för att duscha och göra sig i ordning. En timma senare bjöds det på frukost bestående av gröt, fruktsallad på konserverade frukter, stekt ägg och toast bröd med marmelad.

När vi var klara följde vi med några elever ner till skolan och var med på skolans kör som är obligatorisk för alla elever. Klockan 08.00 börjar alla lektioner, men eftersom de flesta i sverige- gänget var väldigt trötta fick vi tillåtelse att gå och vila under förmiddagen.

Klockan ett serverades det lunch på hostellet. Efter det delade vi på oss och dans, sång och drama eleverna åkte till kyrkan för att öva på det de ska bidra med i "The Passion Play", Lady Gray Art Academys årliga påsk föreställning som hela byn involveras i.

Vi som går bild och formgivning/form kommer att bidra med litet konstprojekt som går ut på att vi ska göra om elevernas skoluniformer. Det vi gör kommer att ställas ut på skolan under påskhelgen som en del av en utställning.

På vägen tillbaka till skolan tog vi en sväng förbi kyrkan för att se hur repetitionerna gick.
Under kvällen serverades ett enkelt kvällsmål och spenderades sedan på rummen med våra nyfunna vänner :)

Bilder kommer när vi har fixat bättre internet uppkoppling!

- Teresa

Äntligen här

Vår första dag har varit underbar. Alla elever var så glada att se oss när vi kom fram och alla tar hand om oss. Idag ska vi följa med på lektionerna.